Bildligt tal om snöfåglar

Idag har det varit snöstorm här i Malmö - snön har fullkomligt vräkt ner hela dan och ligger nu i drivor i trädgården (och på vår väg utanför - hm) - en del rejält höga, faktiskt. Lavendeln vid altanen är en enda driva och trappan ner till gräsmattan är helt borta under all snö.

Fåglarna i trädgården har varit vindpinade idag. Jag har gett dem extra äpplen och lite överbliven kokt potatis och det föll dem på näbben alltihop. Koltrastarna var skeptiska till potatisen i början, men sedan försvann den också. Margarinet på trädstammen har varit populärast idag och till och med koltrasten har lärt sej att nå det - imponerande! Stenknäcken har varit här nu i flera dagar och bergfinkarna håller sej också kvar.

En bra fågelrunda blev det också av min runda i Bokskogen i förmiddags - precis innan ovädret började. Det är mäktigt att vara helt esam i skogen när snön börjar falla alltmer och vinden friskar i. Stjärtmes har jag inte sett sedan jag var liten, men idag blev vi introducerade för varandra - trevligt! En dunboll med lååång stjärt som håller till högt uppe i trädtopparna och sisar tunna och försiktiga toner mellan varven. Verkade äta knoppar, faktiskt. Och spillkråkan hörde jag - denna skrikfågel utan dess like. Glada och ormvråk såg jag också och flera nötveckor som hade mycket att göra - och säga! - idag. Korpen tjoade också - det är något alldeles speciellt med korp, tycker jag. Skogslätet framför andra för mej. Ja - en verkligt härlig skogstur bland fågelvännerna!

Hemma igen såg jag vår större hackspetthanne äta smör - och nästan blåsa iväg på kuppen. Jag har också fyllt på matningen ordentligt idag - solrosfrön, jordnötter och hampafrön går åt i en väldig fart just nu. Fem liter solrosfrön är uppätet på två-tre dagar. Margarin ger jag så ofta jag kan - när det är kallt försöker jag att göra det varje dag. Nu när det varit så kalla nätter, är det margarinet som fåglarna först söker sej till (med undantag av koltrastarna som först mumsar i sej äpplen - innan fasanerna rensar faten, kanske, för det gör de verkligen annars). Inte så konstigt - går säkert mycket energi åt till att hålla värmen i denna kylan.

Gråsparvarna under takpannorna är roliga morgonfåglar. Man hör när de vaknar - då tjattras det i ett kör där under pannorna. Jag brukar tänka att det är som mornarna hos oss när vi ska iväg allihop... Sedan flyger alla gråsparvarna ner till hagtornshäcken och ska sitta där och tjattra ett tag innan det blir dax för maten, som man givetvis äter samtidigt som man fortsätter tjattra om man är gråsparv. Och jag kan inte låta bli att undra vad det är som de så träget förmedlar till varandra - twitter :-) ?

Och ikväll när det mörknat tog jag turen till komposten med ett gäng vissna tulpaner som hade gjort sitt i vasen här inne. Vi har hagtornsbuskar bakom komposten och i dem brukar fasanerna sova - lite sådär halsstarrigt uppflugna en bit ovanför marken. Jag brukar prata för mej själv hela vägen till komposten för att de ska märka mej i god tid och inte bli rädda (och undrar alltid vad grannen tror om mej om hon hör...) - men det glömde jag ju idag. Nu skrämde jag först dem - och de flög iväg under höggljudda protester. Och då blev jag också rejält skrämd - hu!

Och nu avtar vinden och snöfallet här hos oss. Och jag hoppas på att de snart plogar vår väg så att jag kan få hem maken ikväll (han har en förmåga at befinna sej på Öresundsbron när det ska till och bli snöstorm) och så att jag kan ta mej ut och till jobb imorgon.

Köld och glöder

Imorse hade vi hela 12,6 minusgrader - snudd på abnormt här i Malmö, faktiskt. Men ljuvligt att vara med om gryningen i kylan! Jag lade ut lite extra mat till fåglarna idag (solrosfrön, jordnötter och äpplen på marken), fyllde på fågelborden och laddade med margarin på äppleträdets stam. Sedan satte jag mej med Sydevenskan och kaffe (med matlagningsgrädde i - ok nu när det är så kallt, tycker jag) och studerade matningen inifrån matrumsfönstret. Härligt!

Först ut var koltrastarna. De förde ett himla liv redan en bra stund före gryningen - markerar revir med sina höga och genomträngande tjoanden. Medan det ännu var mörkt, kom de fram och åt av sin absoluta favoritföda - äpplen. Sedan var det fasanernas tur. De är inte särskilt nogräknade och äter det som finns - idag först jordnötter och sedan solrosfrön. Därefter kom en och annan blåmes och sedan talgoxarna. När det var i stort sett ljust, hade vi hela det vanliga gänget här - gråsparvar, pilfinkar, bergfinkar, bofinkar och grönfinkar. Då är här liv i luckan - vilket tjatter! Här är en bergfink i solen i vårt äppleträd:

Margarinet på trädstammen är populärt - allra helst när det är kallt ute. Flera arter förser sig och det gäller att hinna innan kajorna som snabbt rensar stammet på allt vad margarin heter. Men idag höll de sig borta och blåmes, talgoxe, skata och större hackspett försåg sig. Extra roligt med hackspetten som inte visar sig så ofta här hos oss längre (även om jag ofta hör den). Här är talgoxen:

På nyår gjorde jag två islyktor till marchallerna - frös in vatten i hinkar och lade i murgrönekvistar. Man får passa på när det är minusgrader - annar smälter de snabbt. Så det är lite magiskt när det lyckas med sådant vinterpyssel här i Skåne. Och kylan har ju hållit i sej ända sedan dess - såhär såg den ena lyktan ut idag i solen:

Dessutom grillade vi på nyår - marinerade räkor är supergoda att äta ute på nyårskvällen kring grillen och med skumpa i glaset. På nyårsdagen grillade vi mer - korv och marchmallows. Mums!Och så härligt med värmen från grillen:

Annars är det ju tur att det finns snö i trädgården så att alla växtvännerna är lite skyddade i denna vidunderliga kyla. Precis som det ska vara dessutom - kallt och snö på vintern. Och säkert bra att en och annan ohyra (snigelägg?) fryser bort - man kan ju alltid hoppas på de gör det i alla fall... Men till och med julrosor hänger lite i sådan här kyla: