Apelmadam och kvällsljus

Så äntligen har det börjat på någon form av allvar - det där trädgårdslivet. Idag har jag haft altandörren öppen i flera timmar och suttit på altanen i solen. Kvällarna är ljusa och det går att få till en timmes trädgårdsarbete efter middagen om den andan faller på (och det gör den, kan jag ju säga utan att överdriva). Det är precis som Ulf Lundell sjunger i låten "Under natten regn" (från senaste plattan "Omaha" - något så unikt som en mogen platta från Uffe - mogen och helt fantastiskt bra): "Ljuset är tillbaka - och det är inte längre kallt nu." Mitt i prick!


Jag har också börjat gå den obligatoriska trädgårdsrundan när jag kommer hem på kvällen efter jobb - en av de härligaste saker man kan göra. Såhär såg det ut ikväll:

Mycket har börjat växa - och det går så fort! Snödropparna och vintergäcken är redan överblommade - och jag sörjer dem lite, lite. Jag har lite svårt att ställa in mej på det snabba skeendet på våren - ljuset som kommer, alla blommor som slår ut och grönskan som växer på så snabbt. Jag vänjer mej oftast relativt snabbt vid detta ändliga varande, men det brukar ändå resultera i en liten sorgestund vid de vissna snödropparna. Och jag njuter av det också på något outgrundligt sätt.

Men så följs snödropparna nu av minipåskliljor, luktvioler och andra narcisser som får allt större knoppar. Löjtnantshjärtats roströda stänglar verkar växa flera centimeter om dagen och är fantastiskt vackra i kvällsljuset - här med knubbig kärleksört på väg upp och barnens populära snurrgunga i äppleträdet:

Vårt stora, härliga äppleträd har jag beskurit i år. Jag har en flerårsplan för att glesa ut den rätt trassliga kronan - och det är inte det lättaste att göra på en något åldersstigen apelmadam. Men i år tog jag bort två rejäla grenar (ja - egentligen S. som ju höll i sågen - jag stod på marken och vågade knappt titta på hans akrobatkonster på stegen högt ovanför mej). Det gjorde underverk - hela trädet ser upplyft ut. Inte kan man kasta en hatt igenom kronan som man ju ska kunna i ett bra beskuret äppleträd. Men jag och vår apelmadam är helt överens att det där är överkurs här hos oss. Hon har en alldeles egen stil och i den ingår det mer gungande barn och fågelmatning än hattkastningar. Och vi är rörande överens hon och jag - det är så det ska vara här.

När man beskär gamla äppleträd och får mossiga kvistar över, kan man göra fina kransar av några centimeter lågna kvistbitar som man fäster ihop med ståltråd. Jag satt i solen på altanen och gjorde denna kransen (som blev bra till påskliljorna på framsidan - och är fantastiskt vacker till lerkrukans terrakottafärg):

Något som också växer snabbt nu, är rabarbern. På bara några dagar har den växt en hel decimeter! För en dryg vecka sedan såg de ut såhär hos oss:

Och nu ser den ut såhär vid påskliljorna som precis har slagit ut och krusbärsbusken som börjat grönska (idag faktiskt):

Jag har också haft tur med vädret under de dagar som jag varit ledig och hemma. Då har jag passat på att tvätta - och att njuta av lyxen i att kunna torka tvätten utomhus. Tvättställningar är ju inte det fagraste trädgårdstillbehöret precis och jag drömmer om en T-ställning med linor och spaljeer vid sidorna så att klätterväxter kan växa där (de har en sådan fast utan klätterväxter på statarmuseet - kolla in!). Så länge får jag nöja mej med en trist torkvinda som dessutom är sned vad jag än gör med den (dåligt förarbete, säger S. - tro det, säger jag...). Men tvätten torkar lika bra och doftar fantastiskt även om den torkat på denna anskrämliga anordning. När jag tar in den torra tvätten är det som att ta in solen och vinden i huset när man sticker näsan i den. Ljuvligt! Här hänger vittvätten på sned i solen (två gånger - hur tar man bort en bild?):





Och odlingarna inomhus expanderar. Det blir alltid ont om plats på mina fönsterbrädor såhärårs - sättpotatis, sticklingr, omskolade tomatplantor och nysådder tar lite plats. Så i väntan på ett "riktigt" växthus, köpte jag et litet plastväxthus på Lidl i fjor och där sätter jag ut alla plantor så fort jag skolat om dem från såjorden till större kruka. Det fungerade väldigt bra i fjor och jag hoppas på samma resultat i år med. Plantorna blir knubbigare av den lägre temperaturen och ljuset - och vi får mer plats inne.

I år har jag råkat sätta växthuset på en tuva luktvioler, så när man öppnar växthuset slår en alldeles bedövande violdoft emot en. Vem hade inte velat tillbringa sin första tid i sådan väldoft?

Jag hoppas på att de trivs- de pelargoner och chilin som nur står i violdoften ute i växthuset:

Och härinne har jag sått tomater och pumpor idag. Tomaterna av de beprövade sorterna "Moneymaker" och "Garener´s delight" än å länge. Men de ska bli fler! Pumorna är den vanliga halloweenpumpan och nakenfröpumpa. En härlig känsla att ha groende frön att följa i fönsterkarmen - just nu bedvid sättpotatisen som ska i jorden i helgen.

Och jag försöker förtränga att vi är borta två veckor vid midsommar - och att alla odlingar ska klara sej då (vi ska till Kroatien - ska bli härligt, men lite trädgårdstraumatiskt). Men - allt brukar reda sig. Så även jorden efter denna sanslösa vinter.