Hästskrock och kaninklättring

Så är man då en arbetande person igen. Alla semestrar har ju ett slut - vemodigt och bra på en enda gång. Vemodigt för att jag inte är ledig längre - och får träffa min familj sådär överdådigt mycket längre. Och bra för att jag gillar att komma in i vardagslunket igen - och får göra något annat än att träffa min familj sådär överdådigt mycket... Hur underbart det än är, så är det en härlig men underlig pesudotillvaro på semestern - vi som är så vana vid att alla har sitt att pula med och att sammanstråla lite här och var. Plötsligt har vi eoner av tid vid varandras sida! En härlig pseudotillvao när man vant sej - men var sak har sin tid.

Och som semesterfirare emeritus är jag ju också ledig på onsdagarna - så även idag. Helt plötsligt blir denna dag så speciell. Inte tokigt alls! En sådan riktigt speciell och regnig onsdag har passerat här idag och jag och dottern har mest varit inne och tittat på den blöta trädgården utanför. Färger förstärks i regnet och alla gröna toner blir intensivare och tydligare. Lite engelskt sken har lyst över min Kvarnbyträdgård idag, helt plötsligt.

Men regnet gav sej och vi fick några timmars uppehåll i efternmiddags. Dottern skurade plattorna på altanen (en nyfunnet jobb som det verkligen finns behov av efter att man använt gatkritorna på plattorna...). Jag klippte vissna rosor i "The fairy" och utblommad lavendel. Vilken väldoft att arbeta i! Såhär ser väldoften ut i disig onsdagsdager:

Våra kaniner, Wendy och Lillo, verkar bli lite slöa när det regnar. De ligger mest och slappar och tvättar sej - när de inte mumsar på hö och maskrosblad som dottern ger dem. Idag när det slutade droppa uppifrån, kvicknade de snabbt till och var pigga på att skutta runt i sin inhägnad som vi byggt till dem utanför deras bur. Vi har satt ihop kompostgaller - men jag tror att det är en tidsfråga innan vi har minst en kanin utanför dessa kaninbegränsningar. Våra kaniner kan nämligen inte bara hoppa (väldigt högt, dessutom) - de kan även klättra. Wendy hade nästan klättrat ända upp till kanten idag och tittade förnärmat på mej när jag lyfte ner henne igen (jodå - kaniner KAN se förnärmade ut). Här är de i tryggt förvar inne i sin bur igen - våra ljuvliga , supermjuka små klätterniner:

Dottern älskar verkligen sina kaniner. "Tänk att de äntligen är här, mamma!" sade hon senast idag - och då har vi ändå haft dem i snart två månader. En fantastisk upplevelse att se kärleken mellan djur och barn växa sej allt djupare.

De senaste dagarnas trädgårdstid har också kännetecknats av att vi har sammastrålat lite här och var - jag och min trädgård. Jag går förbi tomaterna på morgonen när jag ska ta in tidningen och nu börjar de mogna. Härligt att följa varje dag. På kvällarna doftar kaprifolen vidunderligt och T. son äger hästarna i hagen utnaför lyssnar förundrat på mej när jag försöker förklara vad jag gör ute i mörkret vid hagen vid halvelvatiden på kvällen ("Jo - jag luktar på blommor", säger jag). Hur som helst är T. (och hans hästar) alltid glada över att få en liten pratstund - och det är så ömsesidigt.

Nu börjas också mina frösådda pelargoner att få knoppar som sväller alltmer. Den första började blomma för ett par dagar sedan - "Salmon Orbit" heter sorten och min lilla blommande planta är just nu en av de vackraste skapelserna i min trädgårdsvärld. Inget märkvädigt - och ändå så förunderligt hänförande:

Zonalpelargoner i all sin enkelhet slutar nog aldrig att faschinera mej. Här är ett blad av en annan sort spelargon som jag inte har namnet på (men som jag trots det njuter ohämmat av):

Det är också roligt med lite sprakande färgkombinationer. Nu i augusti känns det helt rätt igen. I juni är jag en regelrätt pastellmänniska som nästan förbannar mina gula rosor bland allt det blåa och rosa i perennrabatten. Men nu faller det liksom på sin plats och kommer till sin rätt på ett annat sätt. Som exempelvis lila themynta och knalligt orange ringblomma i kryddrabatten (TUR FÖR DEM att de inte blommar i juni, säger jag bara...):

Och när det gäller mina önskningar om regn, verkade det ju som att jag blev bönhörd. Häromdagen fick vi nära 50 millimeter regn på ett dygn - och det har kommit mer sedan dess. Och T. i hästhagen säger att september ska bli varm och 25-gradig. Så jag önskar att T. får rätt - och att det regnar på nätterna.