Växthusdrömmar och rosentofflor

Efter kylslagna dagar, regn, blåst (och en semestertripp till Kreta) så kom plötsligt värmen till trädgården igen idag. Innan mörkret föll tog jag med mig kameran ut en sväng för att njuta, inspektera och notera. En vidunderlig runda - bara jag, kameran och näktergalen. Ja - och så kaninerna då, dessa ständiga och trevliga iakkttagare.

Innan kamerastudnen sprang jag en runda - underbart i ljummen kväll och med korta byxor och t-shirt. Att flåsa så att lungorna nästan hoppar ut ut munnen, kasta sig ner på en av trädgårdsstolarna och se ut över trädgården med miljoner endorfiner i kroppen är någon form av himmelsk upplevelse - nirvana eller vad det nu kan heta. Alldeles ljuvligt är det i alla fall! Här är svettkäder innan jag hoppar in i duschen:



När vädret blir så härligt som idag, flyttar vi automatiskt ut allt som går att flytta ut - umgänge, måltider, samtal, arbete, stolar, böcker. Då är altanen ett nav i livet igen - vårt utvändiga vardagsrum. Under parasollet åt vi middag ikväll och njöt av den alldeles ljumma försommarkvällen (eller är det senvår - inte lätt att ha koll på dessa årstidssvängningar...). Vid altanen blommar kattmynta och allium och just nu kommer det pustar av dvärgsyrendoft från en rabatt lite längre ner i trädgården. Efter den blommar jasminen - väldoft på väldoft! Även jasminens doft kommer så småningom att nå altanen som ser ut så här just nu:




Om ett par vecor kommer utsikten från altanen att förändras - där ska nämligen en dröm gå i uppfyllelse. Jag har ett sprillans nytt växthus från Willab Garden i garaget - och i helgen ska vi börja förbereda marken där det ska stå. Det är ju visst förarbete - grävning (en bobcat ska få gästspela för att spara våra ryggar), hämta sten och sand - och lägga plattor. Men så otroligt spännande! Här ska den stå - växthusdrömmen:




Kattmynta hör verkligen till en av mina (och Kvarnbytigerns) favoriter. Just nu blommar den med en fantastisk blå färg som nästan blir självlysande i skymningen. Dessutom blommar den gärna igen om man klipper in den lite efter blomningen. När man rör i den eller stryker mot den när man går förbi, doftar den förföriskt kryddigt och sötaktigt - jag förstår att katter nästan låter sig drogas av den! Så här ser vår kattmynta ut just nu i kanten av vår myntarabatt:

I en av ändarna på altanen är det mest barnkammare just nu. Alla sticklingar och fröplantor fått komma ut i luften och står och ser ut som växtdagis. För första dagen idag så stod mina basilikor ute hela dagen. I år har jag sått storbladig, småbladig, röd och thaibasilika. Alla kommer fint och börjar få små och väddoftande blad. De verkar ha trivts på sin första utedag och jag tycker redan att de har sträckt på sig lite i solskenet. Det vattnas i munnen på mig när jag tänker på vad jag ska använda dem till längre fram - pesto, lax, sallader... Mums! En av flera favoritkryddor.

Mina pelargonsticklingar har också fått komma ut - i år blev det bara sex Mårbackasticklingar. Men de kommer fint och verkar trivas ute. Jag njöt av alldeles fantastiska buskar av pelargoner på Kreta nyligen - men bäst är ändå mina små Mårbackaliv jsut nu:

I vår omgrävda kryddgård tar det sig. Det tog lite tid för de flyttade plantorna att komma igång, men nu kommer de. Gurkört och ringblommor kommer också - precis där de vill som de brukar. Jag drar upp en hel del och ger till kaninerna som tackar genom att nästan anfalla bladen av pur mativer. Kaninlycka?

I kryddgården finns också djurvattnet - mitt egenhändigt gjutna beongvattenbad där fåglar, insekter, igelkottar och Kvarnbytigern dricker. Och även om det är ett mycket litet vattenblänk så ger det karkatär (i alla fall om jag får säga det själv - och det får jag ju):

Jag har flera gammaldags rosor som jag fått av min mammas väninna Gunnel som hade en fantastisk rosenträdgård utanför Båstad - vilka barndomsminnen jag har därifrån! Jag njuter verkligen av att ha kvar rosor därifrån - en av dessa blommar just nu med rosa, halvfyllda och väldoftande blommor. Jag vet inte vad den heter, men hos oss går den under namnet Gunnelrosen:

Rosor har jag även på mina nyinköpta trätofflor. Jag konstaterar att inga skor slår trätofflorna i trädgården - och mina är bland de bästa:

Nu ska jag läsa i min nyinköpta bibel - Lena Israelssons "Handbok för köksträdgården". Jag köpte den på lunchen och har längtat efter att få öppna den hela dan! Jag gillar Lenas enkla och strukturerade syn på odling och boken har också fantasktiska bilder. Bok- och trädgårdslycka på en gång - jag rekommenderar!

Frostfasa och isförundran

Efter många och härliga dagar med sommarvärme och fullkomlig växtexpelosion så verkar våren (och sommaren?) alldeles ha kommit av sig. När jag dragit upp rullgardinen de senaste mornarna har jag sett ut över vita tak, frostig bilruta och vit hästandedräkt. Även om frost såhärårs kan få det stabilaste blodtryck att rusa i höjden, så kan jag inte låta bli att förundras. Ljusgrön grönska med frost i är så vidunderligt och overkligt vacker! Jag njuter och förfasas på en enda gång. Och jag tycker synd om våra kaniner som ju fällt sin vinterpäls. På trappan står penséerna och hänger i kylan:

Som tur är tål de frost (så hängigheten är bara en skenmanöver). Och kaninerna verkar nöjda trots kylan och uppskattar även frostnupet gräs och iskalla maskrosblad. Som tur är.

Ovanför deras bur breder vårt äppleträd James ut sina grenar som just nu är alldeles sprängfyllda med knoppar. Som tur är har inte så många slagit ut än, så vi verkar få äpplen även detta år. Än har han ju James aldrig svikit - varje år levererar han mängder av saftiga, smakrika och söta James Grieve-äpplen. Än så länge verkar det alltså bli så i år med. Men hans blommor har det inte lätt i kylan (även om det patetiskt nog är otroligt vackert med ett frostigt och blommande äppleträd):

Daggkåpan kantar rabatten vid kaninerna. I morse var den full av fruset regn (eftersom det regnade i går kväll) och borde ha hetat iskåpa just imorse. Så vackert med alla dessa runda och bergkristalliknande ispärlor bland det grågröna bladverket:

Även ogräs är vackert ibland - allra helst när det inte växer i rabatterna och i grönsakslanden. Mellan vår tomt och hästhagen får kirskålen breda ut sig som den vill (så den utbredningen blir rätt ohämmad...). Just nu är de jordplätten ljuvligt och böljande ljusgrön till skillnad från ett par veckor sedan när den fortfarande var skånevintrigt gråbrun. Idag är hela den gröna härligheten isigt vitgrön och alldeles krispig med all frost. Vilka förvandlingar man får vara med om!

Kirskålens utsikt var också frusen i morse:

Men så snart solen kom blev hästhagarna och ängarna alldeles gröna igen. Då kan man inte tro att det verkligen frusit så på natten. Hur kan växterna klara det, egentligen? De borde ha någon form av tapperhetsmedalj - alla Sveriges tappra vårväxter! Som syrenen som var så ledsen i morse - men repade sig framåt lunch igen:

Tur att syrener tål en sådan hård behandling så att de kan få slå ut om någon vecka och förvandla omgivningen till väldoftande humlesurr. Och så att jag kan få några kvistar till matbordet.

Under syrenerna förvandlades gräsmattan till en grågrön ryamatta med all frost. Genast ser den fyllig och tät ut - som vilken högkvalitativ ryamatta som helst. Men säg den fröjd som varar - när forsten försvann så tid den med sig all täthetskänsla. Vintern har gått hårt åt gräsmattan som har många kala fläckar.

Men jag struntar i det. Lite Algomin (inte Blåkorn som det blir om S. får välja - och det har han alltså inte fått) brukar råda bot på det så småningom. Och gör det inte det - så luktar jag på blommorna i stället!

Här är vår otäta och skenheliga ryagräsmatta: