Egotrippar och kålplantor

Just nu har jag en trädgård som är full av torra björkhängen och avblåsta små blad. Jag gillar verkligen inte hård blåst (jag blir orolig och småretlig - ett farsarv) och det kan inte alla nyutslagna blad göra heller. Nu ligger tusentals av dem i vissna drivor på vår gård och i hörnen på altanen - sorgligt korta liv!

Men även blåst avtar. Och många blad verkar ju ändå sitta kvar på träden -puh! Dessutom tittar ju solen fram då och då. Idag har jag suttit på altanen i solen med dottern och grannkompisen (en kort stund - sedan bar det iväg på sparkcyklarna igen för deras del) - härligt!

Det är dubbelt, mitt trädgårdsliv. Jag njuter så av att ha familj och vänner kring mej i trädgården och se att de trivs där. Dessutom är det en vädligt bra umgängesplats - allt blir lite mer avspänt. Det är enkelt att föra lätta och kloka samtal i en trädgård - jag tror att det är växterna som gör att man slappnar av. Och det är ljuvligt att se barnen leka i grönskan - och märka att de tycker att det är en riktigt bra lekplats. Jag njuter av att göra gemensamma projekt tillsammans med maken i trädgården - planera och jobba ihop och sedan vara stolta. Tillsammans.

Men samtidigt fungerar trädgården som en enda stor egotripp för mej. När jag jobbar alldeles själv i trädgården händer det något i mitt huvud. Alla tankarna verkar "hitta hem" igen och hamna på rätt plats. Att ensam gå och vattna i trädgården eller sitta med kaffet under äppleträdet får mej att känna ett så stort inre lugn och en speciell sorts harmoni som jag inte är i närheten av att känna i någon annan situation. En frihet. Mental, jordisk vila. Här är vårt fantastiska äpleträd i full blom - så som det såg ut häromdagen (innan blåsten):

Just den mentala vilan är viktig för mej när det gäller trädgården. Jag vill inte städa i trädgården när jag rensar ogräs. Att klippa gräset ska inte vara som att dammsuga. Kraven ska styras av det jag - och vår familj - själva har satt upp. Jag ska må bra och ha det trevligt i trädgården. För det är ju som Hannu Sarenström sade när jag lyssnade på honom för några år sedan: "I min trädgård får jag i lugn och ro odla min dåliga smak." . Och finns det egentligen någon god smak i trädgården? Jag tror det inte - bara många (miljontals!) smaker. Själv älskar jag bollar av kyckling- eller hönsnät och har dem lite varstans i trädgården. Senaste platsen är på toppen av en klätterkon för murgröna som jag gjort av tre armeringsjärn och ståltråd (ett billigt, roligt och egengjort alternativ till dyra och färdigköpta stöd):

Felder Rushing, mannen som nog skapade uttrycket "slow gardening" är också inne på den linjen. Han säger sig vara oberoende, kontemplativ, ostressad och bekymmersfri när det gäller inställningen till sin efen trädgård. Även om jag nog är mer beroende, kontemplativ, lugn och glad i min trädgård, så tror jag att vi är inne på samma linje. Rushing har också enkla och kloka råd om hur man komposterar: Sluta slänga växtdelar och lägg det på hög.

Själv har jag ett par potatisplantor på min kompost. De har kommit av sej själva - undrar vilken sort det är? Såklart får de vara kvar. Alys Fowler pratar också om slow gardening och hur man får tid att njuta av sin trädgård. Honhar skrivit en bok, "Slow gardening - lustfyllda projekt för den medvetna odlaren". Den står högt på min önskelista.

En medveten strategi som jag använt i år, är att bara odla sådana grönsaker som vi gillar mest i vår familj. Vi är kåltokiga (jag och maken i alla fall - barnen behöver nog tränas lite mer...), så i år har jag dragit upp spetskål, brysselkål och vitkål. Plantorna har tagit sej fint i mitt lilla plastväxthus och nu har jag skolat ut dem i kållandet tillsammans med grönkålsplantor som jag inte kunde låta bli i affären. Jag har lagt odlingsväv över - annars kan man väl kallt räkna med att kålflugan och dess larver kalasar på plantorna före oss. Här är grönkålen alldeles nyplanterad innan väven åkte på:

Något som vi också gillar är sallad. Barnen älskar plocksallad och isbergssallad - och den hemodlade står högst i kurs (som tur är!). Jag och maken gillar ruccola och baby leaf och äter det till det mesta. I år har ruccolan övervintrat hos oss - något jag aldrig varit med om tidigare. Så vi har kraftiga, fina ruccolaplantor med spöda och lagom starka blad. De använder vi till det mesta - mackor, omeletter, grillat... Baby leaf-blandningen har okså kommit igång med att växa och vi har kunnat skörda ett par-tre omgångar. Och den är så vacker:

Och under takpannorna har fåglarna mycket att göra. Vi har ett antal fågelfamiljer som hyresgäster just nu: Gråsparvar vid altanen, starar under takkupan, ännu fler gråsparvar på framsidan och en rödstjärtsfamilj under garagetaket. I våra holkar finns talgoxe och pilfink. De flesta av den är väldigt bra lusbekämpare - så jag är glad att vi har dem. Och hoppas att min vintermatning av dem har bidragit till att de slagit sej ner här hos oss.

En av de mest uppseendeväckande växterna just nu, är utan tvekan våra gulröda och fransiga papegojtulpaner. Jag fick två lökar av mamma för några år sedan - och nu har de blivit fler. Roligt att de trivs - och effektfullt att ha dem svävande över perennrabatten. Här är en av dem - riktigt nära (två gånger - ooops!):

Och så går jag och funderar på om det hinner bli några "sprättpotatis" innan vi åker till Kroatien om knappa tre veckor. Jag hoppas.