Men vad klok han var, skomakaren - nu är det ju verkligen en av de vackraste tiderna i naturen och i trädgården. Alldeles ny och skir grönska som omger en när man går ut, alla växtvänner som kommer tillbaka (jag har alltid glömt några av dem efter vintern - och så är de bara där!), fantastisk fågelsång, ljuset återvänder, vitsippor - underbart!
Jag blir alltid så otroligt full av energi och alldeles rastlös såhärårs - så jag hade gärna varit lite extra ledig och gått lös i trädgåden och varit ute i skogen bland alla nyutslagna träd vareviga dag just nu. Hade jag fått vara det, tror jag nämligen att rastlösheten hade lagt sej - att behovet hade mättats. Eller så hade det blivit tvärtom - som att mycket vill ha mer. Oavsett så ser jag mej gärna som - skomakare.
Här är vår perennrabatt just nu:
Men det är en kall vår vi har i år. Vi tassar runt i raggsockar på kvällarna och fortsätter att elda i kakelugnen. Och så passar på att elda ute med. Vid vårt fritidshus på Hallandsåsen har vi byggt en eldplats som vi invigde i helgen. Härligt att bygga eldstad med barnen och sedan sitta kring elden och prata om allt möjligt - skolan, svartvita flugsnappare (som vi har vid stugan - hurra!), morgondagens planer... Vi gjorde också en eldningsutflykt till Djurholmen (ett naturreservat på Hallandsåsen med storslagen natur och färdiga grillplatser - rekommenderas!). Pinnbröd och korv grillade vi över elden. Här är några av eldarna - mitt i all gyllengrön bokgrönska:
Det är fascinerande hur en eld samlar folk - så fort man tänder en eld så har man en naturlig samlingsplats. Det är något urgammalt med att sitta tillsammans kring en eld - och det har ju vi människor gjort i många tusen år, faktiskt.
Och i vår fönsterkarm växer mina fröodlingar så det knakar. Jag har börjat skola om (tomater) och flyttat ut en del i växthuset (pelargoner). Här inne finns nu kål, bönor och majs som rastlöst väntar på att få doppa rötterna i kraftigare jord och få komma ut i växthuset. Såhär ser bönorna (brytbönor och blomsterbönor) och majsen ut:
Ute har mycket av frösådderna fått fart och börjat växa ordentligt - rädisor, spenat, ruccola och rödbetor. Potatisen växer också fint och verkar inte ta kylan så personligt (i så fall döljer den det väl...). Men de två rader som jag har under fiberduk är en halv decimeter högre än de utan duk. Så vårar som dessa är det tur att fiberduk finns. Rosenskäran börjar också titta fram i nya rosenrabatten där jag platssått den.
Jag har också fått lite ordning i min hörna där jag hade tänkt göra en lund, men som likom aldrig fick någon lundkänsla. Nu är det en gullvive- och kastanjehörna i stället. Jag har kompletterat den med min egenhändigt gjorda betongbänk - så nu kan man sitta på den och njuta av alla gullvivorna - ljuvligt! Dessutom ser man dessa juverler på ett helt annat sätt nu. Ibland tar det tid att hitta den rätta formen för saker och ting i min trädgård - och vad jag är glad för det! Här är bästa gullviveformen:
Gullvivorna blommar ikapp med löjtnantshjärta, skogsvallmo, förgätmigej, vinteriberis och nepeta hos oss. Pionerna växer, jordgubbarna har stora (och många!) knoppar och vinbären blommar. Jag och mamma har långa samtal om våra frösådder, vad som tittar upp i rabatterna och hur det EGENTLIGEN ser ut. Det är en ynnest att dela ett sort och innerligt intresse med sin mamma. Här är löjtnatnshjärtat i regnet:
Jag och kollegorna har också varit i Döshult hos Birgitta och Staffan och flätat pil en lördag när regnet stod som (pile-)spön ibacken. Tur då att kunna vara under ett patytälttak. Pile som är ett så fantastiskt material att arbeta med - och otroligt vackert:
Att vara en dag med vänner, pilet, Birgitta och Staffan är en lisa för själen - stilla, fundersamma samtal under tältduken medan fingrarna arbetar nästan som av sej själva. God mat, delad glädje över fina alster och hjärtliga skratt åt misstag som man av någon anledning plötsligt kan dela med sej av. En undantagsdag. Mina fingrar arbetade:
Och såhär blev mitt fågelhus så småningom - här på plats i äppleträdet (varannars?):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar