Det är fantastiskt vilken färgkick man får av alla löv såhärårs. Gula, gröna, gulgröna, rostfärgade, bruna, röda, orange, lila, rosa - gröna. Att hålla på med dem ger en helt oslagbar färgbehandling (= energikick) som motar även den värsta höstdepression på flykten (en stund i alla fall...). Gratis. De är så vackra - som här när de ligger uppräfsade i komposten:
De flesta av våra askar har nu släppt alla sina gulgröna blad - alla utom en som nästan är grön fortfarande. Det är dessutom den av askarna som slår ut sist på våren. Beror kanske på att den står skyddat mellan de andra? Eller är det av en annan sort? Konstigt är det i alla fall.
Det är också lustigt att se hur snabbt det går för askarna att fälla alla sina löv - max två veckor tar det från första till sista lövet. Måste vara oslagbart. Jag läste nånstans att anledningen till att löven rasar efter första frostnatten, är att vattnet i lövets fäste (där det sitter fast mot grenen) först fryser (och vidgas ut) och sedan tinar upp (och blir mindre igen) och då släpper det från grenen. Låter väldigt logiskt - och har gett mej en förklaring på ett fenomen som jag grunnat på i många år.
Massor av löv på gräset och löv som dalar genom luften ger en så inbäddad och mjuk känska i trädgården. Det är som om någon lagt dit en massa yllefiltar och prydnadskuddar:
De sista äpplena har vi också plockat ner från träden. Stora, härliga och röda frukter som är så saftiga att det nästan sprutar om dem när man biter i dem. Och ovanligt söta i år, tycker jag - bland annat på grund av mycket sol och lite kyla, kanske? Nu ligger de fortfarande i spannar och korgar på vår altan - och vi frossar i dem. Jag har planer på att höstbeskära äppleträden lite i år - en del vattenskott som går rakt upp eller inåt grundstammen ska bort.
Såhär ser våra äpplen ut i zinkspannen i regnet (innan vi åt upp dem):
Och vårt stora äppleträd har "rest" sig igen efter att blivit av med sin stora, tunga äpplebörda. Plötsligt har vi ett smalare träd med grenar som går betydligt högre upp - vilken förvandling! Nu finns bara enstaka äpplen kvar till fåglarna - de som mest kalasar på dem hittills är kajor, koltrastar och skator. Klematisen som klättrar på trädet har blivit höstgul:
Jag har räknat ut att jag såg solen idag för första gången på fem (!) dagar - och konstaterar att de många grå, regntunga och "låga" höstdagarna gjort sitt intåg. I kombination med omställning av klockan (som jag har svårt med - tar en vecka innan jag vant mej) ger det mej trötthet utan dess like. Men idag är luften klarare och jag har njutit både av sol och av månen ikväll. Det är fantastiskt med månsken över gula blad i trädgården.
Såhär ser vår gula hassel ut i höstdimman:
Sparrisen är också fantastiskt fin just nu - gul och sirlig. När jag ser den längtar jag faktiskt till våren - och till sparrisskörd. Det finns nog inget godare än färsk grön sparris direkt från landet, tror jag. Såhär ser mina läckerbitar ut nu:
Jag njuter också av krukväxterna nu - trädgård fast inne, liksom. De krukväxter som bott ute i trädgården över sommaren verkar acklimatisera sig fint inne igen och det är härligt att pyssla och småprata lite med dem då och då. Jag har också planterat fyra amaryllislökar och hoppas på att de ska blomma lagom till jul om åtta veckor. Det är något speciellt med amaryllisar - dessa osannolikt stora liljeliknande blommor som är så övernaturligt vackra. Helt oemotståndliga. Idag har jag också inhandlat sex hyacintlökar som ska drivas till jul. Två av dem i nya hyacintglas.
Såhär ser en av amaryllisvännerna ut (sorten heter "Red Lion" och är inhandlad på Blomsterlandet som har jättefina amaryllislökar i år):
Våra pumpagubbar blev gjorda av inköpta pumpor i år också - trots mina egenodlade pumpor tänkta till detta. Jag klarade inte att skära i dessa orangegröna skönheter, helt enkelt. Så de får komplettera varandra:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar