Jag har passat på att ta in mina perlargoner för vinterförvaring, som jag har på min verktygshylla i garaget (under ett fönster). Det är alltid en speciell procedur för mej att vinternatta mina pelargonvänner. Det ser så prydligt ut i garaget när de står på plats - och de rena linjerna på altanen framträder tydligare utan dem, faktiskt. Nu ser man plattorna, hur härlig betongen i nya bordsskivan är mot plattorna och hur fina strandsfyndsstenarna verkligen är - nu får de liksom tala för sej själva. Och så fylls jag av en inre frid av att ha det ordnat inför vintern.
Jag konstaterar att pelargonerna är fler i år. Min samling har utökats med band annat en mörkröd tuplanpelargon (med stora, stora blommor och fantastiskt mörkgrönt bladverk) och "Black knight" (med svartnande blad och mellanrosa blommor i en varm ton som gör sej fantastiskt mot bladen). Trevligt! Pelargonerna har också fått sällskap av en röd-lila fuchsia och en grön agave i år.
Här står växterna på sin vintervila - bland verktygen:
Doftpelargonerna har också blivit fler. Min favorit - pelargonium fragrantia - med gråaktiga och ljuvligt doftande blad har utökats med en brokbladig sådan. Jag har också en doftperlargon med ljusare grönt bladverk och som verkligen doftar av - svartpeppar (en av mina favoritkryddor dessutom). Här står de preparerade för vinterväder:
Jag har också passat på att ta in de krukväxter som jag har haft på grönbete i trädgården över sommaren. Det är verkligen att rekommendera att ha innekrukväxterna ute över sommaren. Har man dem på ett skuggigt ställe - och helst nergrävda i jorden i sina krukor - så sköter de sej nästan själva. Och det är rena dunderkuren för dem - de ser så friska och gröna ut när de kommer in igen. Och eventuell ohyra (ullöss, till exempel) gillar inte regn och rusk ute utan ger upp så småningom av en sådan här behandling. Och så slipper man att vattna dem så ofta som man måste göra om de står i ett soligt fönster inomhus (och förmodligen vantrivs). Novemberkaktus och amaryllisar har bott nergrävda i komposten och orkidéerna har hängt i amplar i dungen bredvid. Men nu är kaktusen på fönterbrädan vid matbordet igen:
Och jag har fått tillbaka mitt orkidéfönster:
Utanför fönstren ser jag verkligen att den hårda blåsten i helgen har fått träden attt börja att släppa sina löv riktigt ordentligt. De ligger i härliga drivor som jag ju bara måste gå rakt igenom för att höra hur det låter och känna hur det känns (vissa barnfasoner lämnar mej nog aldrig - åtminstone hoppas jag inte det!). Ljung och pumpor är också fina inbäddade i löv. Betongblomman på framsidan också:
Det är också en härligt kravlös tillvaro som börjar infinna sej i trädgården. Det Stora Skeendet har liksom passerat - och nu infaller Det Stora Lugnet. Alldeles ljuvligt. Härligt att inte behöva klippa gräset så ofta (två veckor sedan sist, tror jag?) och i stället njuta av löven mot den fortfarande knallgröna gräsmattan. Och skönt att inte behöva vattna växterna var och varannan kväll och i stället titta till ljungen och de nyplanterade planorna på framsidan (och gå in i garaget och prata med pelargonerna). Både jag och trädgården njuter. Jag älskar verkligen hösten.
En av mina stora passioner - murgröna - var såhär fin i höstsolen idag:
Min japanska lykta har nu inga doftpelargoner som sällskap längre. Men den fungerar fortfarande sin en energiinjektion på sin omgivning med sin knalligt orange färg. Och med en av mina nakenfröpumpor som sällskap:
Och ingen frost så långt. Hur länge ska det hålla i?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar