Snö - snö!

Äntligen - MASSOR med snö! Här i Malmö har vi säkert uppemot 30-40 centimeter. Efter att ha varit i vårt fritidshus över helgen, kom vi hem till en trädgård och ett hus som såg utt att vara inpackat i fluffiga moln. Vi fick ställa bilen på vägen och bokstavligt talat skotta oss fram till dörren. Och jag och S. konstaterade att det är ett styvt jobb att skotta snö. Och riktigt trevligt att göra tillsammans. S. skottade gården så att vi fick in bilen och ut min bil ur garaget (kan ju säkert vara bra). Jag skottade mej fram till fågebordet så att jag kan fylla på frön. Tänk vad vi kompletterar varandra bra - jag och min man. Jag och Maja (hm - mest jag, faktiskt) gjorde en snölykta på altanen. Där står den - mitt i allt fluffet:

I fritidshuset i skogen var där också snö (men vi har mer i Malmö). Vi kom upp rätt sent på eftermiddagen, så vi fick vara med om att lura skumme under tiden vi var ute - ljuvligt att vara mitt i skymningen och uppleva den liksom på riktigt! Barnen åkte pulka i dödsbacken (som verkligen är sådan - brant och med träd och allt - hu!). Jag har fortfarande rekordet i att komma längst - ibland är tyngden en riktig fördel. Sonen Max älskar att göra snöänglar (till sin mammas näst intill nostalgiska förtjusning):

Så nu vet vi - änglar finns!

Jag har alltid haft en fäbless för at stå ute och titta in i mitt hus - det ser alltid så trevligt ut därinne, tycker jag. Och så får man en sådan fin ram runtom med fönsterbågarna. Jag blir alltid så förundrad - tänk att det är så mysigt där jag bor. Och för det mesta stämmer det ju - även om det blir lite sockersötare sådär utifrån, på nåt sätt. Och - jag är faschinerad. Men glad att det inte alltid är sådär sockersött. som att bo i en reklamfilm ungefär. Och vem vill det - egentligen? Detta är reklamfilmen från vårt vintriga fritidshus:

Vi har också hunnit med puklaåkning med kusin Hugo (han som älskar traktorer och hjullastare). Jag kan meddela att han även älskar att åka pulka. Och att titta på vattnet i Rössjöholmsån - idag med diverse isformationer:

Uppe i skogen satte jag ris från egen gran i en kruka på altanen och satte en ljuskedja i - alldeles lagom juligt. Och väldigt vintrigt. Härligt att sitta inne och titta ut på. Men när jag stor därute och var färdig med mitt verk, önskade jag faktiskt att det skulle ha varit en massa snö på både riset och på lyktorna - det blir så förtrollande vackert och nästan lite overkligt, på något sätt. Och precis så var det hemma i Mamö med vår ljusbuske:

Och imorgon hoppas jag på domherrar vid fågelbordet. Och vårt hackspettspar Hedvig och Hubert. Och de trevliga gråsiskorna med sitt nästan cerisefärgade streck på huvudet. Och så alla de vanliga vännerna - gråsparvarna, pilfinkarna, grönfinkarna, bergfinkarna och de andra.