Snödroppar!

Jag kan meddela att det finns hopp - även denna vinter. Snödropparna har tittat upp i trädgården! De gör alltid samma sak med mej - skjuter iväg startskottet för det nya året, oavsett vart på kalenderåret vi befinner oss. Så nu har det börjat! Nu är det inte långt kvar till frökataloger, plantönskelistor, pelargonsådd och omplantering av krukväxterna. Och jag undrar om jag någonsis sett snödropparna såhär tidigt - de brukar synas efter nyår. Här är i alla fall min härliga och välkomna nyårssymbol:

Jag och tillfrisknande dotter (halsont och hög feber) har skrotat lite i trädgården idag - och haft det alldeles ljuvligt! Fåglarna har fått mer mat, fågelbaden blivit skrubbade och påfyllda och alla ruttna prydnadspumpor som vi haft lite varstans är nu komposterade och väntar på att bli ny, härlig planteringsjord till vårens och sommarens odlingar. Dessutom har jag skördat purjolök som fortfarande är fin - härligt med vintergrönsaker. Kvarnbytigern gjorde oss sällskap på våra trädgårdsrundor - och i äppleträdet är man ju lite närmre alla fåglarna:

Det är inte bara snödroppar och purjo som växer denna drivhusvinter. Jag har ryckt tistlar, gräs och maskrosor i trädgårdslanden idag - de verkar gilla värmen. Ruccolan är fortfarande fin - vi är självförsörjande på den (otroligt i december - men härligt!). Dagliljorna slår skott och någon form av minipåsklilja visar också upp ett par blad ovan jorden. En av våra luktärter har inte gett sej än - växer och växer och växer även om den har slutat att blomma. Vi har krassefrön som grott och växt till en riktig liten planta. Buxbomen slår nya skott och aklejorna har också börjat att rista ut sina fantastiska spetsbladrosetter:

Vid fågelbordet hade vi besök av Hedvig idag - och jag lyckade dessutom att få med henne på bild (även om det blev lite sisådär med kvaliteten - jag övar mej fortfarande på att använda mitt nya 70-300-objektiv - jättekul!). Som vanligt är det jordnötterna som hon vill åt. Jag konstaterar också att Hedvig är mycket oräddare än maken Hubert - han syns inte till alls så ofta och flyger bort så fort man kommer ut i trädgården. Hedvig kan mycket väl sitta kvar och titta tillbaka på mej en stund - som om hon inte riktigt får ihop vad jag gör där. Och det kan man ju fundera över - även om man inte är en större hackspett. Hackspettarna har verkligen en karaktäristisk flykt - de flyger liksom i bågar - tar några vingtag och glider sedan i en lite neråtgående båge. Och så hör man deras rätt vassa "klytt, klytt" - ofta i flykten. Här är Hedvig:

Och gråsparvarna är verkligen många! De håller gärna ihop med pilfinkarna, men idag har det mest varit enbart gråsparvar här faktiskt. Dottern som hjälpte mej att fylla på fågelmaten idag, hällde ut lite solrosfrön på marken - och sedan såg det ut såhär:

Inomhus har jag upptäckt en knopp i en av våra orkidéer. Det var tydligen dunderkur att bo ute över sommaren, som den har gjort. Det är en mörkrosa brudorkidé som faktiskt har varit lite svårflörtad med att få att blomma om. Men nu har den en stor och fin stängel med en massa knoppar på. Såhär ser den ut:

Och nu när alla bladen fallit från hasseln, ser man att det ska komma en vår - även i år. Det finns alldeles fullt av hängen som ska pollinera de små, små röda honblommorna till våren så att det blir nya hasselnötter. Än så länge är det hårt, hårt knutna och väldigt små - men i februari spricker de och blir till långa och dinglande "bananer":