Mörker och äpplelovsång

Mörkret har verkligen gjort ingåg i mitt liv denna veckan. Det är mörkt när vi går upp (inte ens solcellslamporna i trädgården lyser kl. 06.00 - då har deras lagrade solkraft tagit slut för längesedan) och det är ofta mörkt när jag kommer hem från jobb också (jag jobbar en del kvällar - DÅ lyser solcellslamporna i alla fall - små diskreta trädgårdsljuspunkter som jag verkligen gillar under mina trädgårdspromenader efter kvällsjobben). Kallt har det också blivit - vi hade tre plusgrader i morse. Även om det inte har varit frost här, så ser man att de gula löven har fått lite mer fart av kylan inatt - nu singlar betydligt fler ner när vinden drar genom trädkronorna. Dessutom har det varit ett par ruskdagar denna veckan med regn, båst - och mörker. Men regnet gör så gott - det är verkligen snustorrt i min trädgård nu. Och det är veckor som denna som det är extra kul att glädja sej åt nyinplockade kryss:

Det som också är bra med mörker är att det gör en så sugen på värmande och mustiga soppor - en av mina favoriträtter att laga (jag älskar att ha en gryta puttrande och stoppa ner lite vad jag känner för i den och röra, lukta, smaka - och låta det ta LÅÅÅNG tid - ljuvligt!). Idag har jag varit ledig (med studiedagiga barn) och kokat potatis- och purjolökssoppa (med viss inspiration från Kvarnbytigerns rättmätige ägare...). Extra härlig att tillaga med råvaror från trädgården - såhär såg de ut:

Och efter tillagning såg de ut såhär:

Och när det regnar samlar purjolöken upp vattnet längst in i bladvecken - som en pytteliten sjö:

Vi frossar också i äpplen. Vi har ett stort äppleträd som stått på tomten långt innan vårt hus byggdes och som ger en härlig karaktär åt hela vår trädgård. Vi användet trädet flitigt - barnen har gungor i det, jag hänger ljuslyktor i det på sommaren och matar fåglarna i det på vintern. Och så ger det alltid mycket äpplen. Jag har ingen aning om vad det är för sort, men misstänker att det är en gammal lokal sådan. Äpplena är i alla fall väldigt goda både att äta som de är och att göra mos, paj och annat smarrigt av. Dessutom håller de relativt bra att lagra - till jul, i alla fall (om inte mössen har ätit upp dem innan dess - dessa supersöta skadegörare). Barnen frossar verkligen i äpplen nu och njuter av att kunna gå ut och plocka ett par på morgonen och ta med till skolan. Vardagslyx! En nyhet som jag ska prova i år, är äpplechutney. Jag kan varmt rekommendera boken "Allt gott av äpplen" - en fullspäckad äpplereceptbok av Ann-Christin och Lena Hallgren. Här finns recept på sex-sju sorters smulpajer, massor av maträtter - och på äpplechutney.

Våra äpplen är också supergoda att göra fyllda efterrättsäpplen av. Mitt favoritsätt uppfanns av min pappa - fyllningen består av lika delar creme fraiche och socker. Fyll äpplet - och in i ugnen i alla fall i 40 minuter. Servera med löst vispad grädde. Otroligt gott! Blir lite kolaaktigt - allra helst om man använder farinsocker (som är min egen utveckling av pappareceptet).

Här nedan är vårt äppleträd. Jag har satt en blå alpclematis som klättrar uppför stammen och i år har den fått göra det som den vill. Annars om åren har den blivit brutalt beskuren av barnafötter som klättrat i trädet. Bra med tåliga clematis - för vem vill hindra sina barn en härlig trädklättrarrunda? I år klättrar bara Kvarnbytigern - och han är betydligt försiktigare.

Tomaterna har nästan gjort sitt här hos oss. De har verkligen varit trogna tjänare i år - jag tror aldrig att jag har lyckats så bra med tomater på friland. Min hypotes är att de gillat att det varit en relativt varm sommar utan att vara så gassigt het - det har ju trots allt inte varit många riktigt kalla dagar i sommar. Det verkar tomaterna ha gillat. Idag plockade jag in några "Gardener´s delight" som nästan är mogna. Sedan återstår bra en handfull "Moneymaker" och ett par "Tigerella" - gröna fortfarande så vi får väl se om de hinner mogna ute. Annars är ju tomater fantastiska för att de ju oftast mognar inne om man plockar in dem (lite av smaken försvinner, men helt ok ändå).

Jag har satt ut ljung och prydnadspumpor på borden och på lite andra ställen i trädgården idag. En eloge till Coop som har så fin ljung i år! Men bu för att de idag inte hade någon svensk brysselkål! Är det någon gång på året som detta finns, så är det ju nu!

Nästa år ska jag ändå odla min egen brysselkål. Och då kan de ju stå där med sin holländska.

Gulhet och lavendelplundring

Nu när höstfärgerna kommer blir allt så mjukt och bulligt på något sätt. Stora sjok av grönska som tidigare verkligen varit stora gröna partier, blir plötsligt helt nya konstverk i gult, gulgrönt, rost och lite rött. Det är precis som om alla kanter försvinner och blir mjukt avrundade av allt det gula. En helt ny värld - och vi har fått en helt ny utsikt från vårt sovrumsfönster (massor av träd att blicka ut över - min favoritutsikt från vårt hus, tror jag!).

Så är det i trädgården nu - alla kanter är mjuka, mjuka. Askarna börjar så smått att skifta i gulgrönt och ser nästan transparenta ut. Just askens gula färg är så speciell - nästan lite vattrad. Vi har flera askar ovanför vår häck, där de bildar en bra vägg utåt motorvägen (egentligen är de ett resultat av en oskött häck en tid innan vi flyttade in - och då fick askarna slå rot där - nu vill jag verkligen inte ta bort dem och är SÅ tacksam för den periodvis oskötta häcken!).

Orange finns också här och där - det är helt otroligt vad den färgen kan lysa upp! Min krasse ser ut som en fullkomlig färgexplosion runt odlingsbäddarna. Men man ska vara lite försiktig med den färgen - den tar så lätt andan ur en (och sin omgivning...). Men på rätt ställe kan en enda kruka med japansk lykta kan verkligen lysa upp och få sina grannar att piggna till:

Vår fjärilsbuske forstätter också att blomma. Vår är av sorten "Black knight" och medflyttad från Landskrona, där vi bodde innan. Plantan har jag fått i födelsedagspresent av mina föräldrar. Jag är väldigt glad för den mörka, mörka lila färgen på blommorna - min favoritsort bland fjäriksbuskar! Rosa och vita ser lätt lite trista ut när de blommat ett tag - de vissna blommorna syns så tydligt. Men de framträder inte alls på samma sätt på "Blachk Knight". Och så blommar den tills frosten tar dem (det gör alla fjärilsbuskar om man klipper bort de blomklasar som blommat över - som en sorts sommarbeskärning - mängder av nya blommor kommer!):

Och så svävar de lila blommorna nästan tyngdlöst längst ut på grenarna såhär års - effektfullt över kärleksörten:

En annan trogen "blommar tills frosten tar den - vän" är rosen "The Fairy". Men enorma klasar av små, halvfyllda rosa blommor blommar den från juli tills - ja, tills frosten tar den. En otrolig ros som jag aldrig blir trött på. Dessutom får vissa klasar trevliga små, små nypon som är väldigt dekorativa (kommer om man låter de sista rosorna vara kvar på hösten - annars gäller samma som för fjärilsbusken att överblommade klasar ska bort). Såhär ser den ut just nu, denna evighetsmaskin:

Annars har helgen varit oroväckande fri från trädgårdsvistelser. Det har mest varit S. som kört singel till framsidan (vi fyller på där det sjunkit undan). Tvåårige brorsonen som var med på grusterminalen och hämtade singeln tjöt av lycka när han fick syn på - grävmaskinen (att singeln var perfekt och precis vad vi ville ha bekom honom inte alls lika mycket).

Grusterminaler har annars en ovana att ha stängt när vi bäst behöver dem - på helgerna. Men så icke den i Nordanå - den har öppet på lördagar till 14.00, har brett sortiment och är bra att ha att göra med. Rekommenderas både av mej, S. och grävmaskinstokiga tvååringar.

Men även om min tid inte varit trädgårdens just nu, så finns den ju alltid för mej på ett eller annat sätt. Till exempel efter en härlig löprunda - då är det ljuvligt att komma in på vår väg och se vår trädgård - gulgröna askar, bullig hassel, klippta hagtornshäckar - och ny plantering på framsidan. Den ska utökas enligt planen - idag tömde vi nämligen Tirups lager av lavendeln "Hidicote blue" (Tirup som just nu har 30 % på alla plantor - rekommenderas också, även om vissa lavendelsorter är slut - outstanding på kryddor, makalöst sortiment och bra plantor).

Och lavendeln var värd varenda krona. Med eller utan rea.

Höstregn och kryss

Ikväll har det faktiskt REGNAT i trädgården - känns som om det var så längesedan. Jag får nästan en lite exotisk känsla i kroppen. Doften från grönska i regn är helt oslagbar - ren, frisk och full av grönt på något sätt. Härligt att sticka ut näsan i regnet när man kommer hem efter jobb. Det behövs inte mycket mer än en tur över altanen för att känna den där härliga trädgårdsnärvaron igen - åh, ljuvligt! Och ännu ljuvligare när man kan gå över gräset bort till grönsakslandet och skörda ett isbergssallatshuvud som ser ut såhär:

Sorten heter "Sonette" och fröerna kommer från Weibulls. Jag har använt de på såband - helt suveränt till plantor som ska ha ett visst avstånd (även rädisor, morötter och rödbetor är en hit i såbandsform) efersom man slipper att gallra. Jag har aldrig varit så bra på det där med gallring - antingen drar jag upp alldeles för mycket plantor så att inga blir kvar eller glömmer jag helt enkelt bort det och intalar mej att det ordnar sej ändå. Men det gör det inte. Resultatet blir trådsmala morötter som flätar sej in i varandra, pyttesmå rödbetor och väldigt ojämt stora rädisor. Så vill jag INTE ha det. Tack, du som uppfann såbandet!

Och hösten gör verkligen sitt intåg nu - blåst, kyla och gula löv. Hasselns blad börjar gulna så smått och ett och annat virvlar ner på gräsmattan:

Kärleksörten börjar också bli riktigt fin nu - i den lite svalare luften får blommorna en allt rödare färg. Och jag njuter! Dessutom är kärleksört så tålig - jag har delat min enda planta två gånger och har nu tre rejäla ruggar på olika platser i trädgården - jättefint när de får återkomma på olika ställen. Och så robusta nu i hösttider. Dessutom är de ljuvliga på våren när de knubbiga små skotten tittar upp ur jorden - vår och växtkraft för mej! Såhär ser min kärleksört vid altanen ut (i sällskap med mina myntor, buxbomsbollar - och min egenhändigt gjutna bänk, en stolthet):

Som kantväxt (ovan) har jag lammöron till vänster och kattmynta till höger - favoriter båda två. Jag klipper faktiskt bort blommorna på lammöronen för att kanten ska hålla sej så stram och låg som jag vill - jag vet också att det finns särskilda sorter som inte blommar (hade jag satsat på om jag skulle göra min rabatt igen, tror jag). Kattmyntan klipper jag ner en eller två gånger per säsong när den blivit för raftig. Då kommer den igen - blir så tät och blommar fint igen.

Till Emma och andra som går i betongtankar: Det är inte alls så svårt att gjuta en sånhär bänk - och väldigt roligt! Ja har en superbra och nyttig bok som heter "Betong - en gjuten hobby" av Susanna Zacke, Sania Hedengren och Anna Skoog. Konkret, tydlig och full av roliga idéer som de flesta är väldigt genomförbara. Sedan behövs bara några trevliga och trädgårdstokiga väninnor (eller en dito mamma), en hel dag och en BRA borrmaskin med brukblandare (eller vad nu en såndär visp heter...).

Betong är ett helt fantastiskt material - det är alldeles geggigt och formbart när det är tillblandat och blir sedan alldeles stenhårt. Att göra mjuka former i detta superhårda material är nästan som att trolla! Och så är betong så fint till grönskan i trädgården - jag älskar betong, singel, grönt och Falu rödfärg. Oslagbart!

En del av vår hagtornshäck (främst de nyare plantorna,faktiskt) blommar långt in i busken och då klipper man ju aldrig av bären när man sedan klipper häcken . Väldigt trevligt, för då ser häcken ut såhär nu på hösten:

Jag är väldigt glad för vår hagtornshäck. Dels har delar av den varit här väldigt länge - långt, långt innan vårt hus byggdes 2003. Dels finns det flera andra hus som ha likadana häckar här. Dessutom finns här mycket förvildad hagtorn som kommer precis som namnet säger - som ett törne mitt i hagen (i detta fall hästhagen). De växer otroligt vackert som solitärer - breder ut sig på ett sirligt, graciöst sätt med nästan horisontella grenar. Och ser ut som en spetsduk på våren när de ljusgröna, flikiga bladen slår ut. Och blommar ofta överdådigt i juni. Och har otroligt vackra bär som fåglarna gillar (koltrast - och till och med sidensvans har jag sett när det varit kallt). Och så är det en klippa bland häckväxter - tål att beskäras hursomhelst och växer verkligen så det knakar. Enda problemet är hagtornsrosten som slår till ibland - vi har lite tendenser till den nu, faktiskt. Jag klipper bort och eldar upp det jag kan - men inte lätt på flera meter höga buskar utanför tomten, precis.

Och så plockar jag krysantemer och sätter in - superbra snittblomma (som man nästan hinner tröttna på innan den vissnar...). Jag är uppvuxen med krysantemer på hösten - och på vintern i form av krukväxt (min pappa sålde krukväxter när jag var liten) och doften av dem (väldigt kryddig och speciell) får mej fortfarande att tänka på pappas växthus och sticklingar av "kryss" som han alltid kallade dem. Pappa, vars farfars farfar (kanske med ett släktled mer eller mindre) som faktiskt fick pris en gång för att ha odlat fram Sveriges vackraste cyklamen. Diplomet har jag kvar - ett härligt trädgårdsmästararv!

Samarbete och singelmingel

För det allra mesta är det för mej en soloakt att jaga plantor och diverse andra attiraljer till min trädgård. Jag älskar att sådär planlöst driva runt på en riktigt bra plantskola, hitta ett gäng plantor, köpa dem, fara hem i bilen (å - jag känner mej alltid som en drottning då - nya, härliga växter i bagaget och ljuvliga planeringstimmar framför mej), bära ut plantorna (i något av ett triumftåg) och sedan få dem på plats. Och så njuta och vara SÅ nöjd efteråt. Det är sånt jag går igång på. Och detdär är liksom min egen grej - S:s roll i det hela brukar vara att bli utasad (oftast sent på kvällen för det är då jag är färdigplanterad) för att ösa sin ohämmade beundran över mitt verk. Och det brukar han verkligen göra - en man som är mer nöjd över sin trädgård än S får man nog leta efter, faktiskt.

Men idag har vi rubbat våra gemensamma trädgådrscirklar. Vi har varit på Tirup hela familjen och fikat i solen intill timjanbädden med trevlig Hanssonfamilj som sällskap - och gått loss på lite gemensamma plantinköp. Helt plötsligt stod S och jag där tillsammans och lutade oss över plantorna - och S sade "nej, men kanske någon mer ljusbladigt - ja, den är jättefin" och andra välengagerade repliker. En ljuvlig upplevelse. Såhär såg det ut efter triumftåget hemma:

All denna lycka planterades på framsidan - tills sent på kvällen (vanan trogen - därför inga bilder på resultatet - det var mörkt då...). I påsarna finns lavendel (underbar mörklila "Hidicot blue"), brokbladig och rödbladig revsuga (jag är tokig i revsuga - allra helst den brokbladiga som har så många färger) och brokbladig binca major. Lycka!

Men inte nog med det. På vår framsida finns nu mjuk och len naturstensingel ovanpå makadamet som legat där och skräpat sen urminnes tider (ja, väldigt länge - och väldigt halvfärdigt, i alla fall). Jag, S och dottern har fixat det - tillsammans. Så nu är vår framsida så som det var tänkt från början. Och jag konstaterar att allt fler projekt i trädgården blir så som jag tänkt att det skulle bli - de stora negativa överraskningarna brukar utebli. Det känns riktigt rutinerat, faktistk! Sen är det klart att saker blir som de blir ibland. Idag hade jag till exempel inte koll på hur stor ytan är där de nya växterna ska stå - och den är mer än dubbelst så stor som jag trott. Och vi behöver MÅNGA fler växter. Men det var nog S:s engagemang som fick mej att tappa fattningen lite. Men en så trevlig tappad fattning - trots allt. Växter finns det ju fler av! Såhär ser numera vår framsida ut:

Jag ville bryta av den hårda känslan man får av en stor yta med marktegel och inte ha för mycket räta linjer. Och det blev som jag ville - mjukare, prydligt och väldigt fint med singeln mot markteglet. Dt fungerar också väldigt bra med singel mot de stora naturstenarna som vi har kantat med kring häcken - det blir mjukt och fint trots att det är sten. Och så gillar jag betong mot singel - såhär:

Och solen, den skiner. En riktig sommarhelg mitt i september har det ju varit. Och solen på alla höstfärger som börjar komma ä så fantiastiskt. Och att få fler somriga dagar i trädgården när man trott att de var slut för i år - det är verkligen en ynnest.

Redskap och verktyg kan man ju ha mycket synpunkter om. Jag är en såndär som vill ha handskar på för det mesta. Och det är svårt att hitta bra sådana. Jag har ett helt gäng - tunna, smidiga till att luka smått med och grövre till att bära taggrenar med. Dessa är favoriter när man måste ha lite tjockare:

Jag har alltid fått tag alldeles för stora sådana här handskar. Men nu har jag kommit på att det finns OLIKA STORLEKAR. Dessa är nr. 8 och passar mej perfekt (ja - som handen i handsken, faktiskt...). och så är de ju dessutom röda (och det gillar ju jag). Och dotterna har precis likadana fast mindre (och det gillar hon). Inköpta på Maxi för 29 kronor. Worth waiting for.

Morgondimma och krassefrosseri

"Men det är en under bar morgon,

en underbar dag.

Se hur solen tar sej upp än en gång,

över ett skimrande hav."

Jag lånar ord av Ulf Lundell (från senaste skivan - SÅ bra! - han är en av de musikaliska husgudarna) för att beskriva min trädgårdskänsla idag. Jag har haft den låten i mitt huvud hela dan idag...

Jag har inget skimrande hav att se ut över, men i morse skimrade verkligen hela trädgården - i massor av dagg och inbäddad i dimslöjor. Alldeles förtrollande! Det är så ljuvligt med dessa höstmornar efter en kall natt (nio plusgrader) - luften är så kristallklar och med solen som letar sej upp allt högre. Dessutom bäddade dimman in morgontrafiken på motorvägen som vi ser från vår trädgård, såhär såg det ut med travhästarna på väg ner till Jägersro:

Och så många växter som ser helt annorlunda ut inbäddade i tusentals daggdroppar - nästan som rimfrost fast med runda vattendroppar i stället för vassa iskristaller. Och med ett mycket tydligt budskap: Sommaren är slut och snart kommer det faktist att vara rimfrosten som gör slut på krassefägringen. Men det gör - som tur är! - inte septemberdagg:

Jag älskar krase och just nu är den helt klart en av de riktigt stora färgsprakarna i min trädgård - i härligt maffiga nyanser av orange, gult och rött bidrar de till den mustighet och rättframhet som kännetecknar Pärleporten just nu. Jag bara älskar det. Häromdagen var jag ute hos krassen i regnet:

Jag skördar fin sallad just nu - isbergssalladen är krispig och vädligt populär i hela familjen. Rucolan är härligt pepprig och min och S:s favorit till det mesta - tomat, kolja, serranoskinka, entrecote, köttfärssås, lax...ja, till det mesta. Det är en härlig känsla att i september vara självförsörjande på sallad.

Och det är härligt med fint väder. Det har varit ett flertal dagar med sol - ljuvliga bonusdagar av sommaren. Idag satt jag på altanen i solen och läste - med min röda favorityllepläd att sitta på och med Kvarnbytigerns svans strykandes längs benen då och då. En så trevlig närvaro - han är där utan att göra för mycket väsen av sej och utan att pocka på min uppmärksamhet så särskilt mycket. En klapp kan han tänka sej - på väg mot diverse äventyr som han ju verkar vara jämt. Näbbmöss verkar vara ett populärt utflyktsmål...

Jag plockar astrar och luktärter - och ju mer jag plockar, desto mer blommar de. Fantastiska skapelser som - precis som rucolan - gillar att man går åt dem med saxen rejält med jämna mellanrum. Jag kan inte säga att jag kan identifiera mej med deras utmärkande drag - men jag gillar dem verkligen för deras stabila tillvaro i min trädgård! Och för luktärternas doft när man tar in dem. Jag glömmer hur de doftar varje vinter och blir varje sommar (och höst) lika överraskad av den helt otroliga väldoften. Och perfekt att plocka in och sätta i vas i badrummet när man ska ha gäster.

Jag har fina röda rosor - de brukar imponera på mej ända tills frosten. Jag tror att de är "Ingrid Bergman" (de fanns här när vi flyttade in). Och de är alldeles sagolika insvepta i morgondagg:

Jag njuter också av att gå en kort sväng iträdgården varje morgon på jakt efter morgontidningen (JAG vill hämta - S och jag för lite krig om den sysslan just nu...). Än finns det en och annan "Gardener`s delight"-tomat att mumsa på längs garageväggen ut mot brevlådan. Och lukterna är så fantastiska såhär års: Jord, fuktighet, luktärter, ruttna växtdelar, hög och klar luft - ja, ljuvligt.

Och så njuter jag när jag kommer hem på kvällen efter intensiva arbetsdagar (som det är mycket av just nu) och känner mej som en kalv på grönbete när jag tar en tur genom min Pärleport. För då är den precis en Pärleport för mej - paradiset. Och här. Hos mej!

Omsådd, äpplen och Cordes

I år har jag avslöjat en ny hemlighet (som varit väl förborgad för mej innan om åren) - att så om vissa saker. Wow! I år har jag satt potatis vid tre tillfällen (varav två är skördade) och sått sallad vid två tillfällen. Andra salladsomgången sådde jag så sent som i augusti, faktiskt. Då sådde jag sorter som ska kunna hålla sej en bra bit in på hösten - en del ska klara minusgrader enligt fröpåsebaksidan. Den gula portlaken är sådan (och dessutom rik på omega 3-fettsyror, som ju ska vara så bra - den är dessutom otroligt god med lite sälta i smaken). Jag har också sått mangold av sorten Bright lights - jag hade alldeles glömt hur vacker den sorten är! Alla stjälkar i olika toner av rött, rosa, gult och orange är en ren fröjd för ögat och skapar lyckorus i trädgårdshjärtat. Såhär ser salladens växtplats ut just nu (fröerna är från Impecta - bra frön och så vackra påsar!):

Innan i år missade jag att så grönkål, så det gjorde jag också i augusti. Nu är den nästan 15 cm hög och riktigt fin. Dessutom överlevde den (vilken kämpe - otroligt!) ett riktigt otäckt kålfjärilsangrepp som bebis. En streber i min faluröda odlingsbädd! Isbergssalladen som jag sådde samtidigt har det också gått bra för - den börjar knyta sej så fint nu. Och såhär såg det ut till middagen idag - egen sallad och egna tomater, såklart:

Och i helgen gjordes den traditionella äppelpajen till mitt födelsedagsfirande (fyller man år kalenderns sista sommardag får det bli så). Så nykommet - och så gott med ett par-tre äppelsorter från träddgården. Vårt familjetäppleträd som stod här när vi flyttade in var då (för fyra år sedan) relativt nyplanterat. Nu börjar det bli ett riktigt litet träd och jag börjar få rätt på beskäringen också (bland det roligaste jag vet!). Och i år dignar det av frukt som mognar vid olika tider. Väldigt praktiskt - och gott och vackert med. Såhär der det ut i kvällsolen:

Härligt är det också med rosor som blommar om. En av mina favvisar är min Cordes-ros - en blodröd skönhet med enkla och svagt doftande blommor. När den slår ut sina stora, eldiga kronblad blir man alldeles hänförd. Dessutom har den - som min nya rosvän Bonfire - ett väldigt friskt och vackert grönt bladverk. Otroligt fint. Såhär: