I år har jag avslöjat en ny hemlighet (som varit väl förborgad för mej innan om åren) - att så om vissa saker. Wow! I år har jag satt potatis vid tre tillfällen (varav två är skördade) och sått sallad vid två tillfällen. Andra salladsomgången sådde jag så sent som i augusti, faktiskt. Då sådde jag sorter som ska kunna hålla sej en bra bit in på hösten - en del ska klara minusgrader enligt fröpåsebaksidan. Den gula portlaken är sådan (och dessutom rik på omega 3-fettsyror, som ju ska vara så bra - den är dessutom otroligt god med lite sälta i smaken). Jag har också sått mangold av sorten Bright lights - jag hade alldeles glömt hur vacker den sorten är! Alla stjälkar i olika toner av rött, rosa, gult och orange är en ren fröjd för ögat och skapar lyckorus i trädgårdshjärtat. Såhär ser salladens växtplats ut just nu (fröerna är från Impecta - bra frön och så vackra påsar!):
Innan i år missade jag att så grönkål, så det gjorde jag också i augusti. Nu är den nästan 15 cm hög och riktigt fin. Dessutom överlevde den (vilken kämpe - otroligt!) ett riktigt otäckt kålfjärilsangrepp som bebis. En streber i min faluröda odlingsbädd! Isbergssalladen som jag sådde samtidigt har det också gått bra för - den börjar knyta sej så fint nu. Och såhär såg det ut till middagen idag - egen sallad och egna tomater, såklart:
Och i helgen gjordes den traditionella äppelpajen till mitt födelsedagsfirande (fyller man år kalenderns sista sommardag får det bli så). Så nykommet - och så gott med ett par-tre äppelsorter från träddgården. Vårt familjetäppleträd som stod här när vi flyttade in var då (för fyra år sedan) relativt nyplanterat. Nu börjar det bli ett riktigt litet träd och jag börjar få rätt på beskäringen också (bland det roligaste jag vet!). Och i år dignar det av frukt som mognar vid olika tider. Väldigt praktiskt - och gott och vackert med. Såhär der det ut i kvällsolen:
Härligt är det också med rosor som blommar om. En av mina favvisar är min Cordes-ros - en blodröd skönhet med enkla och svagt doftande blommor. När den slår ut sina stora, eldiga kronblad blir man alldeles hänförd. Dessutom har den - som min nya rosvän Bonfire - ett väldigt friskt och vackert grönt bladverk. Otroligt fint. Såhär:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar