Samarbete och singelmingel

För det allra mesta är det för mej en soloakt att jaga plantor och diverse andra attiraljer till min trädgård. Jag älskar att sådär planlöst driva runt på en riktigt bra plantskola, hitta ett gäng plantor, köpa dem, fara hem i bilen (å - jag känner mej alltid som en drottning då - nya, härliga växter i bagaget och ljuvliga planeringstimmar framför mej), bära ut plantorna (i något av ett triumftåg) och sedan få dem på plats. Och så njuta och vara SÅ nöjd efteråt. Det är sånt jag går igång på. Och detdär är liksom min egen grej - S:s roll i det hela brukar vara att bli utasad (oftast sent på kvällen för det är då jag är färdigplanterad) för att ösa sin ohämmade beundran över mitt verk. Och det brukar han verkligen göra - en man som är mer nöjd över sin trädgård än S får man nog leta efter, faktiskt.

Men idag har vi rubbat våra gemensamma trädgådrscirklar. Vi har varit på Tirup hela familjen och fikat i solen intill timjanbädden med trevlig Hanssonfamilj som sällskap - och gått loss på lite gemensamma plantinköp. Helt plötsligt stod S och jag där tillsammans och lutade oss över plantorna - och S sade "nej, men kanske någon mer ljusbladigt - ja, den är jättefin" och andra välengagerade repliker. En ljuvlig upplevelse. Såhär såg det ut efter triumftåget hemma:

All denna lycka planterades på framsidan - tills sent på kvällen (vanan trogen - därför inga bilder på resultatet - det var mörkt då...). I påsarna finns lavendel (underbar mörklila "Hidicot blue"), brokbladig och rödbladig revsuga (jag är tokig i revsuga - allra helst den brokbladiga som har så många färger) och brokbladig binca major. Lycka!

Men inte nog med det. På vår framsida finns nu mjuk och len naturstensingel ovanpå makadamet som legat där och skräpat sen urminnes tider (ja, väldigt länge - och väldigt halvfärdigt, i alla fall). Jag, S och dottern har fixat det - tillsammans. Så nu är vår framsida så som det var tänkt från början. Och jag konstaterar att allt fler projekt i trädgården blir så som jag tänkt att det skulle bli - de stora negativa överraskningarna brukar utebli. Det känns riktigt rutinerat, faktistk! Sen är det klart att saker blir som de blir ibland. Idag hade jag till exempel inte koll på hur stor ytan är där de nya växterna ska stå - och den är mer än dubbelst så stor som jag trott. Och vi behöver MÅNGA fler växter. Men det var nog S:s engagemang som fick mej att tappa fattningen lite. Men en så trevlig tappad fattning - trots allt. Växter finns det ju fler av! Såhär ser numera vår framsida ut:

Jag ville bryta av den hårda känslan man får av en stor yta med marktegel och inte ha för mycket räta linjer. Och det blev som jag ville - mjukare, prydligt och väldigt fint med singeln mot markteglet. Dt fungerar också väldigt bra med singel mot de stora naturstenarna som vi har kantat med kring häcken - det blir mjukt och fint trots att det är sten. Och så gillar jag betong mot singel - såhär:

Och solen, den skiner. En riktig sommarhelg mitt i september har det ju varit. Och solen på alla höstfärger som börjar komma ä så fantiastiskt. Och att få fler somriga dagar i trädgården när man trott att de var slut för i år - det är verkligen en ynnest.

Redskap och verktyg kan man ju ha mycket synpunkter om. Jag är en såndär som vill ha handskar på för det mesta. Och det är svårt att hitta bra sådana. Jag har ett helt gäng - tunna, smidiga till att luka smått med och grövre till att bära taggrenar med. Dessa är favoriter när man måste ha lite tjockare:

Jag har alltid fått tag alldeles för stora sådana här handskar. Men nu har jag kommit på att det finns OLIKA STORLEKAR. Dessa är nr. 8 och passar mej perfekt (ja - som handen i handsken, faktiskt...). och så är de ju dessutom röda (och det gillar ju jag). Och dotterna har precis likadana fast mindre (och det gillar hon). Inköpta på Maxi för 29 kronor. Worth waiting for.